kallthjärta.

rita, måla, klippa och klistra gör mig glad.jätteglad.
och min nya kjol med hängslen, som jag ska ha imorgon.
sen gör flickorna mig också glad.
och röda naglar.
mammas goda semlor.och självaste storebror.
mest storebror.
blommor.bara blommor.
choklad.
bra musik.
dikter.fast de kan göra mig ledsen med.
leenden och skratt.ögon.
pussar och kramar.många kramar.och kanske flera pussar.
hålla handen.

jag kämpar, jag lovar.mer saker gör mig glad än ledsen.jag måste bara fatta det.

dagens bästa låt: nelly frutado - say it right

nu har jag försökt att trösta mig själv med glass i en vecka med hoppet om att läka alla djupa sår, men det går fanemej inte.
glass är dessutom äckligt.
jag har provat de flesta sorter och försökt att äta dem på alla möjliga vis (fingrar, stor sked, liten sked, sugrör, kniv, lock) men det fungerar ju ändå inte.
ibland så önskar jag att jag var en såndär flicka i filmer som sitter i sängen och goffar i sig glass och mår hur bra som helst (medan hon äter iaf) efter att pojkvännen gjort slut eller liknande.
hursomhelst i lördags så tog mamma med mig till sthlm för att göra mig glad.
hon vet fortafarande inte.
vi sprang in och ut ur butiker och händerna fylldes med kassar.
(kanske inte som de gör på paris hilton och syrran.men ändå.)
sen träffade vi storebror och åt middag.gott.och sen gick storebror igen.
mamma och jag fortsatte sedan att springa fram och tillbaka och fram igen tills butikerna stängde.
dagen hade tagit slut och tankarna hade gått till något som lät ungefär såhär: "fan passar jag verkligen i den här färgen?, vad tjock jag ser ut i den här tröjan, för kort, jävla hetto man blev då!, mamma jag är hungrig, shit mobilen vibrerar i fickan, måste hinna in på zara innan de stänger".inte en enda tanke hade gått till något annat.
det hade hunnit gå sex timmar och sju minuter.inte en enda sekund ängnad åt dig.förlåt.men jag var lycklig.för ett tag iaf.precis som flickorna i alla filmer.
glass suger och shopping duger.

det gjorde så ont
ett slag.
det gjorde så förbaskat ont
ett slag.
det enda jag hörde var det som gjorde ont
jag andades inte,
händerna krampade och ögonen grät
det gjorde så ont
ett slag.
när jag kom hem innanför dörren
sjönk kroppen ihop
och hjärtat sprack.po!(sound: ett förstärkt p med läpparna och ett stumt o kort därefter)
tystnad. 07.02.09.


vapenvilan var fin, verkligen.och vi dansade och jag glömde bort dig för ett tag.ett kort tag.ett väldigt kort tag.
fan kom tillbaka.

jag har aldrig tappat andan så häftigt
jag har aldrig känt mig så tom
jag har aldrig stirrat på min vita vägg så länge
jag har aldrig gråtit så hårt
jag har aldrig skakat så mycket
jag har aldrig sovit så lite
jag har aldrig haft det så svårt
jag har aldrig känt mig så dum
jag har aldrig tvivlat så enormt
jag har aldrig tänkt så oerhört
jag har aldrig känt mig så stum
jag har aldrig velat så ont
jag har aldrig hatat så djupt.

vad skulle jag säga till mamma om varför jag inte pratade
om varför jag grät
om varför jag skakade
om varför jag låg i sängen och stirrade
om varför jag inte åt
om varför jag hatade.

älskling, hela min värld har fallit samman. 07.02.03

jag har redan skapat mig en fairytale.i min hjärna.
jag väntar på en prins som en dag ska rida fram på en vit häst och och ta sig igenom törnrosbuskarna och hitta mig, en prins som en dag ska kliva fram till mig, som en dag ska kyssa mig, som en dag ska älska mig !
jag är prinsessan och hela världen kretsar kring mig och bara mig. inte ett skit, är precis vad jag ska göra.alltså aldrig ta det första steget.en prins är en prins och prinsessa en prinsessa.
att erkänna att jag verkligen älskar dig, skulle få världen att stanna.
att ta det där jävla steget skulle innebära en förlust av prinsessa stämpeln.
hur skulle jag kunna sänka min gard, och ge mig?

jag vet att hjärnan är stark men hjärtat är starkare, bara man ger det en chans till fight!
hjärnan styr hela mig, visst är den stark, men hjärtat är starkare.
hjärtat är starkare,
bara man ger det en chans till fight!

jag kväver mig själv.min hjärna kväver mig.som en självmordsbenägen, så tänker jag just nu.
är det inte bättre att ta det där jävla första steget, precis som att ta det första steget ut från perrongen framför snälltåget? lika bra att dö fort än långsamt.

att ge hjärtat en chans till fight, kan ta mitt liv, hela jag kan gå i kras.
därför.
fairytale 4-ever inmymind. 07.02.01.