kallthjärta.

förra veckan var tuff men jag var tuffare, en tågluffare.
onsdagen.
alla <3 dag hade pallat sig hit i år igen.
fan.jag säger att jag hatar alla hjärtans dag bara för att säga det.bara för att jag står där år in och ut utan en jävla ros och utan någon som bryr sig riktigt mycket om mig.
utan någon som älskar mig.
jag hatar inte alla hjärtans dag.jag älskar alla hjärtans dag, det betyder hopp för mig.och alla som säger att alla hjärtans dag är töntigt, och de som säger: ”varför ska man bara visa sin kärlek en dag om året för?”, de kan vara töntiga själva.man ska/får visa sin kärlek varje dag, varje timme, varje minut och sekund.men alla hjärtans dag finns där för dem som inte vågar, för dem som har för lite att hoppas på, för dem som vill förlåta, för dem som vill ge upp och för alla dem som älskar riktigt mycket.alla hjärtans dag är fint.det är bra.och det gör många glada.(men dock inte alla)
och även om alla hjärtans dag sviker mig från år till år så hoppas jag på nästa år och nästa och nästa i all evighet. jag ska aldrig mera säga att jag hatar alla hjärtans dag.för det gör jag inte.

och fredagen, skräckens dag.röntgen på akademiska.läskigt, jag klarar inte av sjukhus, inte när det gäller mig själv, när det är jag som ska tittas och petas på.jag hatar det.jag hatar att klä av mig och sätta på mig den fula, vita, jävla rocken som man har när man föder barn.jag hatar det.
och jag hatar tystnaden.
fast denna gång var inte lika läskig.denna gång slapp jag åka in i en tub som låter som ett kärnkraftverk i explosionsfas. denna gång var finare.
denna gång var också tuff men finare.
veckan var tuff men jag var tuffare.