kallthjärta.

hur säger man det man inte kan säga?
hur talar man om man inte kan tala? (tala = ha talförmåga.teckenspråk räknas inte.)

jag känner mig som en vattenkran som inte används på år.
en sån som är gjord för att vatten ska kunna rinna ut ur den, när man vrider på.kallt som varmt.
lite svagt och harmoniskt eller starkt och bestämt.inte på något fjuttigt sätt.på ett perfekt sätt.
jag känner mig som en vattenkran som inte används på flera år.
en sån som hostar brunt vatten när man väl vrider på.bara kallt.
argt och okontrollerat.på ett fult sätt.

hur svårt kan det vara att tala när man kan tala?
-precis lika svårt som att vrida på lite vatten från en vattenkran.

nattens låt: Eddie Murphy - Party all the time

natten vi flickor väntat på så länge.
igår, lördag.
som gjord för att spåra.
flickmiddag hos lillen som senare även blev pojk-flick-kalas.ett tag.
därefter blev det utgång.(se7en)
jag tror att jag hann shejka sönder mig själv efter tio minuter.värsta kicken, chlister!
runt ett tappade jag bort flickorna i discoröken, och mig själv, men hittade..
och klockan tre stängde de.
halv fem.
fem och tystnad.


(förresten, vart tog den söta lilla lotta vägen?)

efter jonas överraskningsparty någonstans vid östermalmstorg var det dags för mig och förken fräken att utforska sthlms nattliv.vi skulle till café opera för att röja.

hejsan, står ni på listan?
nej.
fröken fräken och jag langade upp våra fina leg. och log.
tackar och välkomna!
Där inne fanns en till värld jag aldrig hade sett förut. takmålningar, kristallkronor, läcker ljussättning och bara fint folk.
bara snyggt folk. med fin hy, perfekt hår&make och extremt koola kläder.
bara snyggt folk.
vi
gick in med stora, eleganta steg, med leende på läpparna och glimten i ögonen.
tappade hakan lite diskret när koola Markoolio (som snusar), Peter Magnusson (från hey baberiba) och några till satt vid bordet vid ingången.
fick en gratisdrink av Captain Mogran.
hängde i baren
dansade
träffade Flexman/Dragesh (felix) och Viktor (viktor) som var råhäftiga. (Flexmans/Drageshs heta raggningsreplik: ”hej, har ni sett filmen: Mannen som kunde tala med hästar?”)
diskuterade ”kärlek vid första ögonkastet” med dem. (ja, jag tror på det)
log
njöt.
vi hade så jävla kul.så jävla underbart.jag älskar stureplan.
det var helt klart kärlek vid första ögonkastet!
kärlek vid första ögonkastet.

idag är det onsdag.igen.
jag har
jobbat med mitt projektarbete
lunchat med flickorna
varit hos tandis
solat, trots tusen minus grader ute
duschat + allt som hör till
nu ska jag
noppa ögonbrynen
måla naglarna
stryka kläderna
spackla ansiktet ("du är så vacker utan spackel" = fin låt)
putsa stövlarna
inte äta
packa
sova (you wish)
skynda mig kanske..

inatt fröken fräken, inatt!
sthlm watch out.

dagens låt: veronica maggio - nöjd?

förra veckan var tuff men jag var tuffare, en tågluffare.
onsdagen.
alla <3 dag hade pallat sig hit i år igen.
fan.jag säger att jag hatar alla hjärtans dag bara för att säga det.bara för att jag står där år in och ut utan en jävla ros och utan någon som bryr sig riktigt mycket om mig.
utan någon som älskar mig.
jag hatar inte alla hjärtans dag.jag älskar alla hjärtans dag, det betyder hopp för mig.och alla som säger att alla hjärtans dag är töntigt, och de som säger: ”varför ska man bara visa sin kärlek en dag om året för?”, de kan vara töntiga själva.man ska/får visa sin kärlek varje dag, varje timme, varje minut och sekund.men alla hjärtans dag finns där för dem som inte vågar, för dem som har för lite att hoppas på, för dem som vill förlåta, för dem som vill ge upp och för alla dem som älskar riktigt mycket.alla hjärtans dag är fint.det är bra.och det gör många glada.(men dock inte alla)
och även om alla hjärtans dag sviker mig från år till år så hoppas jag på nästa år och nästa och nästa i all evighet. jag ska aldrig mera säga att jag hatar alla hjärtans dag.för det gör jag inte.

och fredagen, skräckens dag.röntgen på akademiska.läskigt, jag klarar inte av sjukhus, inte när det gäller mig själv, när det är jag som ska tittas och petas på.jag hatar det.jag hatar att klä av mig och sätta på mig den fula, vita, jävla rocken som man har när man föder barn.jag hatar det.
och jag hatar tystnaden.
fast denna gång var inte lika läskig.denna gång slapp jag åka in i en tub som låter som ett kärnkraftverk i explosionsfas. denna gång var finare.
denna gång var också tuff men finare.
veckan var tuff men jag var tuffare.

som en jävla pannkaka har du vänt mitt liv.
som en pannkaka
som en pannkaka
hastigt som en pannkaka
du måste förstå att jag är rädd nu.livrädd.

jag lovar, jag ska ge allt.

rita, måla, klippa och klistra gör mig glad.jätteglad.
och min nya kjol med hängslen, som jag ska ha imorgon.
sen gör flickorna mig också glad.
och röda naglar.
mammas goda semlor.och självaste storebror.
mest storebror.
blommor.bara blommor.
choklad.
bra musik.
dikter.fast de kan göra mig ledsen med.
leenden och skratt.ögon.
pussar och kramar.många kramar.och kanske flera pussar.
hålla handen.

jag kämpar, jag lovar.mer saker gör mig glad än ledsen.jag måste bara fatta det.

dagens bästa låt: nelly frutado - say it right

nu har jag försökt att trösta mig själv med glass i en vecka med hoppet om att läka alla djupa sår, men det går fanemej inte.
glass är dessutom äckligt.
jag har provat de flesta sorter och försökt att äta dem på alla möjliga vis (fingrar, stor sked, liten sked, sugrör, kniv, lock) men det fungerar ju ändå inte.
ibland så önskar jag att jag var en såndär flicka i filmer som sitter i sängen och goffar i sig glass och mår hur bra som helst (medan hon äter iaf) efter att pojkvännen gjort slut eller liknande.
hursomhelst i lördags så tog mamma med mig till sthlm för att göra mig glad.
hon vet fortafarande inte.
vi sprang in och ut ur butiker och händerna fylldes med kassar.
(kanske inte som de gör på paris hilton och syrran.men ändå.)
sen träffade vi storebror och åt middag.gott.och sen gick storebror igen.
mamma och jag fortsatte sedan att springa fram och tillbaka och fram igen tills butikerna stängde.
dagen hade tagit slut och tankarna hade gått till något som lät ungefär såhär: "fan passar jag verkligen i den här färgen?, vad tjock jag ser ut i den här tröjan, för kort, jävla hetto man blev då!, mamma jag är hungrig, shit mobilen vibrerar i fickan, måste hinna in på zara innan de stänger".inte en enda tanke hade gått till något annat.
det hade hunnit gå sex timmar och sju minuter.inte en enda sekund ängnad åt dig.förlåt.men jag var lycklig.för ett tag iaf.precis som flickorna i alla filmer.
glass suger och shopping duger.

det gjorde så ont
ett slag.
det gjorde så förbaskat ont
ett slag.
det enda jag hörde var det som gjorde ont
jag andades inte,
händerna krampade och ögonen grät
det gjorde så ont
ett slag.
när jag kom hem innanför dörren
sjönk kroppen ihop
och hjärtat sprack.po!(sound: ett förstärkt p med läpparna och ett stumt o kort därefter)
tystnad. 07.02.09.


vapenvilan var fin, verkligen.och vi dansade och jag glömde bort dig för ett tag.ett kort tag.ett väldigt kort tag.
fan kom tillbaka.

jag har aldrig tappat andan så häftigt
jag har aldrig känt mig så tom
jag har aldrig stirrat på min vita vägg så länge
jag har aldrig gråtit så hårt
jag har aldrig skakat så mycket
jag har aldrig sovit så lite
jag har aldrig haft det så svårt
jag har aldrig känt mig så dum
jag har aldrig tvivlat så enormt
jag har aldrig tänkt så oerhört
jag har aldrig känt mig så stum
jag har aldrig velat så ont
jag har aldrig hatat så djupt.

vad skulle jag säga till mamma om varför jag inte pratade
om varför jag grät
om varför jag skakade
om varför jag låg i sängen och stirrade
om varför jag inte åt
om varför jag hatade.

älskling, hela min värld har fallit samman. 07.02.03

jag har redan skapat mig en fairytale.i min hjärna.
jag väntar på en prins som en dag ska rida fram på en vit häst och och ta sig igenom törnrosbuskarna och hitta mig, en prins som en dag ska kliva fram till mig, som en dag ska kyssa mig, som en dag ska älska mig !
jag är prinsessan och hela världen kretsar kring mig och bara mig. inte ett skit, är precis vad jag ska göra.alltså aldrig ta det första steget.en prins är en prins och prinsessa en prinsessa.
att erkänna att jag verkligen älskar dig, skulle få världen att stanna.
att ta det där jävla steget skulle innebära en förlust av prinsessa stämpeln.
hur skulle jag kunna sänka min gard, och ge mig?

jag vet att hjärnan är stark men hjärtat är starkare, bara man ger det en chans till fight!
hjärnan styr hela mig, visst är den stark, men hjärtat är starkare.
hjärtat är starkare,
bara man ger det en chans till fight!

jag kväver mig själv.min hjärna kväver mig.som en självmordsbenägen, så tänker jag just nu.
är det inte bättre att ta det där jävla första steget, precis som att ta det första steget ut från perrongen framför snälltåget? lika bra att dö fort än långsamt.

att ge hjärtat en chans till fight, kan ta mitt liv, hela jag kan gå i kras.
därför.
fairytale 4-ever inmymind. 07.02.01.