kallthjärta.

jag kommer ihåg mig själv för tre/fyra år sedan.jag var inte den jag är idag.
visst, jag var minst lika fjantig, glad och skrikig,
men jag var inte den jag är idag.
min stil lutade åt poppar-hållet. mycket randigt och prickigt. och väldigt mycket converse. extrem snedlugg och tuff musiksmak!
jag gick hand i hand med håkan hellström, han var hela min värld.eller väldigt mycket av den.(jag menar absolut inte att håkan inte har med mitt liv att göra längre, det har han, han vilar i mitt hjärta.och det står jag för. håkan har tagit mig hit, där jag är idag.)
och nej jag var inte medlem i ung vänster och inte vegeterian.

för tre/fyra år sedan ville jag vara precis som dem.
precis som dem med krasbart hår och glasblåa ögon, sånna som man vill peta på.
jag ville vara som de är.för jag avgudade dem.bokstavligt talat.
jag betraktade dem på alla sätt och vis, hur de gick och talade, hur de log och skrattade.jag iakttog varje steg och rörelse. jag satte mig in i deras värld, för att tänka precis som dem.
ni förstår inte, jag var besatt!
en dag blev jag en av dem, jag kommer ihåg den dagen.en onsdag.plötsligt.
jag vet inte vad som hände sen. jag släppte tråden självmant. maska för maska lät jag gå upp. det jag jobbat på i flera år lät jag rinna ut i sanden. inte för att jag var olycklig, för det var jag inte. jag var lycklig, det var jag. det som varit färgstarkt, bleknade långsamt.
jag vill inte säga att jag inte var mig själv på den tiden, för vem skulle jag vara om inte mig själv?
jag var bara en annan jag. den jag inte är idag.
de är inte de längre.de är ingenting jag vill vara. fastän de var underbara.

dagens låt: håkan hellström - nu kan du få mig så lätt