kallthjärta.

ingen som du, ingen kysser så hårt som du
ingen som du
ingen som du

jag som trodde
att amors pilar inte kunde träffa mig.
att mitt hjärta inte kunde slå fortare än vanligt
att min mage inte kunde pirra lyckligt och benen skaka farligt.

vi spelar det alla.
precis som i poker kan vi ibland bluffa nästan äckligt bra.
precis som i poker där de leker med miljoner leker vi med relationer.
där tanken att förlora inte finns.
där girigheten inte har några gränser.
precis som i poker där de riskerar att förlora allt, trots nästan oövervinnliga kort på handen, riskerar vi detsamma.
där det finns så extremt starka känslor att leka med.egoism.avundsjuka och hat.precis som i vår lek.
men i vår lek finns lite mer.
vi har kärlek.sen har vi vänskap och förtroenden.
det gör vår lek mer spännande.
i poker kan de bara förlora pengar och kanske lite stolthet.
men i vår lek kan vi förlora så mycket mer.
precis som i poker är spelreglerna mycket enkla.
genom att följa dem och samtidigt ha lite tur kan de i poker vinna hela potten, men likväl kan ett litet felsteg göra dem panka.
där panka =(ärlikamed)något mycket värre i vår lek.
så mycket värre.
men också som i poker där spelarna utsätter sig för detta, gör vi detsamma!

efter en halvdag på spänn hade klockan slagit femton.
med fullpackade bilar (iaf bagageluckor) brännde vi av från Kattes parkering. det var raceing som gällde ner till barnens ö.
i vår(annas)guldbil(kissfärgade som isak sa för att han var så avundsjuk)satt karro(vår förarin), jag och erik.
med dunkadunka disco/fjortis musik, nedvevade rutor, guppande skallar och våg- eller push-itrörelser med händerna var vi helt klart det koolaste gänget i den koolaste bilen som schwichade förbi alla mindre koola människor.
första stoppet blev en "coop nära" butik med gammalt korvbröd.där emellan hade erik redan hunnit visa stjärten för en övningskörare.sjukt kul.sen blev det sight seeing i Knutby där vi frågade en liten pojke om vägen till pastorns hus.men hittade inte.sen blev det felkörning och omkörning och felkörning och lite till.
och ändå vann vi!vi var först fram till björkbacken.(isaks bil var..eh..på barnens ö någon halvtimme före men hade stannat till vid fel hus) så vi VANN, helt klart!
sen gick det alldeles för vilt till att jag inte kommer ihåg (eller vägrar komma ihåg) vad som hände.
sjukt fint väder.sjöhav.mat.klassisar.saft.bastu.klassisar.JAG ÄLSKAR ER!.allsång hit och dit.mörker.ingen sömn.disk.pussar.kallt.varmt.festingar.frisbee.kubb.dunken.blod.saft.klassisar.hursomhelst.kunde inte bli bättre eller mer galet.så dunder skoj!
sen blev det städning.och hemkörning.
och jag och erik som var på bushumör och satte fast en övningskör-skylt på vår bil utan att karro visste om det.skit kul och karro som kör så vilt.alla tappade hakan som såg vilken farlig övningskörare det fanns på vägen.sen blev vi lite nojiga att vi bad karro stanna för att ta av den.
efter tio min hade vi redan kört fel.igen.men kom snabbt ikapp de andra sniglarna.
stannade
sedan för att köpa lunch som vi skulle äta på klipporna i länna.
det blev raceing till länna såklart.(sisten dit är en rutten skit).vi vann återigen!!
lite tjo och hej.och erik som hoppade från klipporna medan vi andra eh..förs (var fega).sen fanns det inget mer att gör än att åka hem.
(what happens at barnens ö stays at barnens ö)
DK
4-ever in my heart

och du är så kär.och du hatar så mycket.
och du spelar så bra.och jag förstår dig.
och du skulle döda.för det skulle jag med om jag var där du är.
och jag är så störd.och du en nörd.inte bara för att det rimmar.
och du älskar så mycket.
och jag förstår dig.
och du vrider dig många grader när du ser mig.och du hatar så jävla mycket.du spelar så bra.och jag älskar det.men jag är rädd.
inte bara för dig.
och du spelar så bra.lite väl bra när du förvandlar det till verklighet.och du skär dig själv och vi bara häller salt i såren.
men du spelar så jävla bra.för du är så kär.

och jag är glad att du är ensam. utan någon igen.
för det kan bli vi. vi om igen.
vi kan bli stora som förr. som förr igen.
<3

det är inte såhär jag vill ha det.
jag vill ha skratt och gråt.
jag vill ha kärlek och hat.
kanske gå bredvid dig ibland.
hand i hand.
jag vill höra viskningar och arga skrik.
absolut inte vara som ett jävla lik.

april tar allt tillbaks till mig.
april ger mig dig igen.
april gör mig svag och sen
tar allting slut igen.

allt jag såg hos dig ser jag om igen.
allt du gav mig ger du om igen
allt det här gör mig svag och sen
tar allting slut igen.

(fina april is back, i år igen.med dig och alla tillhörande känslor i bagaget.så känn dig inte bortglömd.för du kommer alltid åter.precis som april.alltid alltid åter.)

i fredags förra veckan hände det jag fruktat i ungefär två år.
mitt proppfulla skåp orkade inte mera och spottade därför ut allt det innehöll,
(precis som en sjögurka gör med sina läckra inälvor i handen på en snorunge en vacker sommardag).
jag hade så enormt bråttom så plockade jag upp allt i all hast men stelnade till när jag hittade ett grått litet kort med glittriga rosor, hjärtan och texten: "vi ses under trädet ^^ happy velentines day" på.
lite läskigt sådär att hitta det nu.såhär långt efteråt.och vem är den mystiske/mystiska avsändaren?
säg säg säg mig det!

jag hatar kärlek
för jag vet inte vad det är,
så för mig står det still
när du säger att du är kär.
därav kan jag det ej,
jag kan inte älska dig.

fin: death cab for cutie - someday you will be loved

när jag var liten var jag ofta ensam hemma.
jag älskade det och jag gjorde allt för att få vara det.
jag älskade att sitta och lyssna på varje litet ljud som ökade hjärtslagen per minut.
jag fick en kick av att vara rädd.jag kunde helt plötsligt få för mig att någon tagit sig in i våran lägenhet och då gå runt och hoppa fram framför varje skrymsle och skrika "är du där?!".eller skrika att jag hade en bomb som jag skulle kasta.
och jag älskade att tävla med mäktiga john blund.för att se om jag kunde hålla mig vaken tills mamma kom.
att vara ensam var ljuspunkten i mitt unga liv.magiskt men tragiskt.

idag klarar jag inte av att vara ensam i en enda sekund.jag får abstinens så fort jag lämnas själv.
jag har blivit ett flockdjur.
jag känner mig vilsen och klarar inte av att göra någonting om ingen finns runt omkring.
egentligen handlar det kanske inte om att jag inte klarar av att vara ensam, jag skulle nog ändå känna mig ensam om någon "okänd" var nära.
jag tror att det handlar om saknaden av människorna jag alltid har runt omkring mig.dom som alltid finns där.för så fort jag lämnar dem blir det tomt, så fort jag lämnar någon jag trivs med blir det tråkigt.
jag är alltid den som står kvar sist vid skåpen och pratar med den näst sista, inte så konstigt att jag brukar komma hem tre timmar efter att jag slutat.jag drar fötterna efter mig när jag går med någon för att den stunden ska vara så länge som möjligt.jag plågar alla genom att tjata på att vi aldrig träffas.den som ringer runt och ber alla att komma hem till mig för en filmkväll.
jag är så extremt sällskapssjuk!

när jag var liten hade jag inte såndana människor runt omkring mig och kunde då inte känna mig ensam.
för jag visste inte hur det var att vara icke-ensam.
(mamma och storebror räknas ej)

idag fyller mamma mycket.
jag köpte värsta buketten och ett antal bakelser (napoleon- och budapestbakelser, krokodiler och margaretas masariner) från landings.
jag har varit hos tandis och återigen rivit huset som karius och baktus bott i sedan 1998.
jag kan ha hittat vårens klackisar.men fortfarande inga vita, läckra, låga "sneakers".
jag har inte skrivit mina lab.rapporter.och inte börjat på mitt enorma bildprojekt eller arkitektprov.
jag har druckigt mängder av kaffe, min espressomaskin lär typ sova gott inatt.vilket jag inte kommer att göra.
jag har en grym känsla i magen.en fin känsla i magen.det är vår.vintervärlden är död.
let´s go where the night goes.


dagens låt (gammal och fin): Jeff Buckley - Hallelujah
bonus låt: Säkert! - Vi kommer dö samtidigt

jag kommer ihåg mig själv för tre/fyra år sedan.jag var inte den jag är idag.
visst, jag var minst lika fjantig, glad och skrikig,
men jag var inte den jag är idag.
min stil lutade åt poppar-hållet. mycket randigt och prickigt. och väldigt mycket converse. extrem snedlugg och tuff musiksmak!
jag gick hand i hand med håkan hellström, han var hela min värld.eller väldigt mycket av den.(jag menar absolut inte att håkan inte har med mitt liv att göra längre, det har han, han vilar i mitt hjärta.och det står jag för. håkan har tagit mig hit, där jag är idag.)
och nej jag var inte medlem i ung vänster och inte vegeterian.

för tre/fyra år sedan ville jag vara precis som dem.
precis som dem med krasbart hår och glasblåa ögon, sånna som man vill peta på.
jag ville vara som de är.för jag avgudade dem.bokstavligt talat.
jag betraktade dem på alla sätt och vis, hur de gick och talade, hur de log och skrattade.jag iakttog varje steg och rörelse. jag satte mig in i deras värld, för att tänka precis som dem.
ni förstår inte, jag var besatt!
en dag blev jag en av dem, jag kommer ihåg den dagen.en onsdag.plötsligt.
jag vet inte vad som hände sen. jag släppte tråden självmant. maska för maska lät jag gå upp. det jag jobbat på i flera år lät jag rinna ut i sanden. inte för att jag var olycklig, för det var jag inte. jag var lycklig, det var jag. det som varit färgstarkt, bleknade långsamt.
jag vill inte säga att jag inte var mig själv på den tiden, för vem skulle jag vara om inte mig själv?
jag var bara en annan jag. den jag inte är idag.
de är inte de längre.de är ingenting jag vill vara. fastän de var underbara.

dagens låt: håkan hellström - nu kan du få mig så lätt

hjälp.
jag fick panik häromdagen.helt plötsligt slog det mig att jag kanske kommer stå där alldeles ensam och ingenstans att ta vägen i slutet av augusti.
att jag inte kommer ha någonting att vakna upp till.att gå till.
herregud jag tror jag dör om jag inte kommer in till hösten.
jag är en sån som inte klarar av att inte-göra-någonting.jag kan ett tag, men sen blir jag tokig och börjar bita på möblerna som en ensam hundvalp.

tomten jag önskar mig en tidig klapp i år, snälla.jag lovar att vara snäll mot mamma och alla andra om du skänker mig en plats på arkitektutbildningen. KTH skulle passa fint sådär. Chalmers och LTH går bra det med.
annars tomten så får du åtminstone hålla tummarna för mig när jag gör arkitektprovet.
jag vill bli arkitekt.jag ska bli arkitekt!

hur säger man det man inte kan säga?
hur talar man om man inte kan tala? (tala = ha talförmåga.teckenspråk räknas inte.)

jag känner mig som en vattenkran som inte används på år.
en sån som är gjord för att vatten ska kunna rinna ut ur den, när man vrider på.kallt som varmt.
lite svagt och harmoniskt eller starkt och bestämt.inte på något fjuttigt sätt.på ett perfekt sätt.
jag känner mig som en vattenkran som inte används på flera år.
en sån som hostar brunt vatten när man väl vrider på.bara kallt.
argt och okontrollerat.på ett fult sätt.

hur svårt kan det vara att tala när man kan tala?
-precis lika svårt som att vrida på lite vatten från en vattenkran.

nattens låt: Eddie Murphy - Party all the time

natten vi flickor väntat på så länge.
igår, lördag.
som gjord för att spåra.
flickmiddag hos lillen som senare även blev pojk-flick-kalas.ett tag.
därefter blev det utgång.(se7en)
jag tror att jag hann shejka sönder mig själv efter tio minuter.värsta kicken, chlister!
runt ett tappade jag bort flickorna i discoröken, och mig själv, men hittade..
och klockan tre stängde de.
halv fem.
fem och tystnad.


(förresten, vart tog den söta lilla lotta vägen?)

efter jonas överraskningsparty någonstans vid östermalmstorg var det dags för mig och förken fräken att utforska sthlms nattliv.vi skulle till café opera för att röja.

hejsan, står ni på listan?
nej.
fröken fräken och jag langade upp våra fina leg. och log.
tackar och välkomna!
Där inne fanns en till värld jag aldrig hade sett förut. takmålningar, kristallkronor, läcker ljussättning och bara fint folk.
bara snyggt folk. med fin hy, perfekt hår&make och extremt koola kläder.
bara snyggt folk.
vi
gick in med stora, eleganta steg, med leende på läpparna och glimten i ögonen.
tappade hakan lite diskret när koola Markoolio (som snusar), Peter Magnusson (från hey baberiba) och några till satt vid bordet vid ingången.
fick en gratisdrink av Captain Mogran.
hängde i baren
dansade
träffade Flexman/Dragesh (felix) och Viktor (viktor) som var råhäftiga. (Flexmans/Drageshs heta raggningsreplik: ”hej, har ni sett filmen: Mannen som kunde tala med hästar?”)
diskuterade ”kärlek vid första ögonkastet” med dem. (ja, jag tror på det)
log
njöt.
vi hade så jävla kul.så jävla underbart.jag älskar stureplan.
det var helt klart kärlek vid första ögonkastet!
kärlek vid första ögonkastet.

idag är det onsdag.igen.
jag har
jobbat med mitt projektarbete
lunchat med flickorna
varit hos tandis
solat, trots tusen minus grader ute
duschat + allt som hör till
nu ska jag
noppa ögonbrynen
måla naglarna
stryka kläderna
spackla ansiktet ("du är så vacker utan spackel" = fin låt)
putsa stövlarna
inte äta
packa
sova (you wish)
skynda mig kanske..

inatt fröken fräken, inatt!
sthlm watch out.

dagens låt: veronica maggio - nöjd?

förra veckan var tuff men jag var tuffare, en tågluffare.
onsdagen.
alla <3 dag hade pallat sig hit i år igen.
fan.jag säger att jag hatar alla hjärtans dag bara för att säga det.bara för att jag står där år in och ut utan en jävla ros och utan någon som bryr sig riktigt mycket om mig.
utan någon som älskar mig.
jag hatar inte alla hjärtans dag.jag älskar alla hjärtans dag, det betyder hopp för mig.och alla som säger att alla hjärtans dag är töntigt, och de som säger: ”varför ska man bara visa sin kärlek en dag om året för?”, de kan vara töntiga själva.man ska/får visa sin kärlek varje dag, varje timme, varje minut och sekund.men alla hjärtans dag finns där för dem som inte vågar, för dem som har för lite att hoppas på, för dem som vill förlåta, för dem som vill ge upp och för alla dem som älskar riktigt mycket.alla hjärtans dag är fint.det är bra.och det gör många glada.(men dock inte alla)
och även om alla hjärtans dag sviker mig från år till år så hoppas jag på nästa år och nästa och nästa i all evighet. jag ska aldrig mera säga att jag hatar alla hjärtans dag.för det gör jag inte.

och fredagen, skräckens dag.röntgen på akademiska.läskigt, jag klarar inte av sjukhus, inte när det gäller mig själv, när det är jag som ska tittas och petas på.jag hatar det.jag hatar att klä av mig och sätta på mig den fula, vita, jävla rocken som man har när man föder barn.jag hatar det.
och jag hatar tystnaden.
fast denna gång var inte lika läskig.denna gång slapp jag åka in i en tub som låter som ett kärnkraftverk i explosionsfas. denna gång var finare.
denna gång var också tuff men finare.
veckan var tuff men jag var tuffare.

som en jävla pannkaka har du vänt mitt liv.
som en pannkaka
som en pannkaka
hastigt som en pannkaka
du måste förstå att jag är rädd nu.livrädd.

jag lovar, jag ska ge allt.